Låt slutet på resan inspirera dig

En dag kommer denna resa ta slut. Det är liksom en del av dealen när vi föds. Det finns ett slut – döden – som obönhörligen kommer att möta oss en dag, förhoppningsvis senare snarare än förr.
Vi människor har ofta lite svårt att förlika oss med denna tanke. Det finns nästan en sorts fobi i det moderna samhället inför döden. Kanske är det som en sorts bieffekt av det moderna samhället där evig tillväxt är idealet? Alltså att vi på samma sätt vill leva för evigt, även om både evigt liv och evig tillväxt inte är realistiska koncept i en ändlig värld.

Ser man istället till de folk som fortfarande lever i stamsamhällen så verkar de har en annan syn på livet, döden och de som har vandrat här före oss. De verkar ha en mer orädd inställning till döden. Kanske beror det på att de i allra högsta grad fortfarande ser sig själva som den av naturen och dess kretslopp.
Vi som lever i civilisationen har ju på något sätt mentalt kopplat oss fria från detta synsätt på existensen.

Kanske är det en god idé att börja bekanta sig med döden igen. Att acceptera den som ofrånkomlig. 
Ibland kan det ju nästan vara som en terapisession bara att besöka en hemsida för en begravningsbyrå, så som: https://www.xn--begravningsbyrmalm-iub85a.nu/.

För döden är som som sagt det enda som vi med säkert vet kommer att inträffa i livet. Så varför ska vi känna oss rädda för den?
Låt istället döden bli den inspiration som får oss att leva ännu mer. Något som ger oss kraften att inte slösa bort vår energi på sådant som inte ger oss energi tillbaka.

På så sätt så vet vi att vi gjorde vårt bästa när vi ligger där på dödsbädden. Förhoppningsvis är vi då omgivna av människor som vi älskar och som är oss nära.